Vill du synas här? Kontakta info@blogbiz.se

Anekdot från graviditeten

Eftersom jag är över 36 år erbjuds jag ett KUB-test. Det är en månad kvar till andra ultraljudet och förhoppningsvis går det att se vilket kön det är på barnet då. Min magkänsla säger ingenting. Jag är helt nollställd. Vilket är jätteirriterande. Av ren nyfikenhet kan jag inte hålla mig. Jag bestämmer mig för att kontakta ett medium för att få svar på om det är en pojke eller flicka, och om det går att få veta något om barnets personlighet, eller något annat intressant, vad som helst. Egentligen vill jag bara veta att fostret mår bra, men det vågar jag inte fråga i stunden. Jag får tipset från en vän att ringa ett medium som hon rekommenderar. Sagt och gjort. Dagarna går och det blir min tur för en telefonkonsultation. Spänd av förväntan slår jag numret och presenterar det jag vill få svar på. Det blir tyst i luren i några sekunder. Sedan börjar hon att tala:

-Jag får in att det blir en pojke. Han kommer att ha guldbruna ögon och han föds lite förtidigt. Det blir en pojke i vågens tecken. Han kommer att utveckla ett stort motorintresse senare ser jag. Nu åker en bil förbi utanför mitt fönster också. På registreringsskylten står det BOY. Ett tydligt tecken från universum, säger hon.

Jag tackar för samtalet.  En pojke alltså, tänker jag. Det är vad flera av mina kollegor tror också, som med sin självutnämnda expertis ser på magformen att det blir en liten kille. Inte en enda tror att det blir en tjej. Men, tänk om mediet och de andra har fel. Tänk om jag skulle ringa ett till medium, bara för att jämföra? Jag vill ha mer information. Efter lite research får jag namn och nummer till ett  annat medium som ska vara pricksäker och bra. Några dagar går efter att jag fått en tid, och jag slår numret och presenterar det jag vill veta. Den här gången har jag tagit mod till mig att fråga om fostret mår bra och är frisk. Mediet sitter tyst i luren en liten stund innan hon börjar.

-Det blir en flicka. Hon föds i beräknad tid. Hon är frisk och välskapt. Era själar känner varann sedan tidigare liv som ni levt ihop. Ni kommer att bli en egen liten familj i flera år. Resa och ha ganska roligt. Sedan kommer du att träffa en man. Men det dröjer ganska länge, säger hon.

Nyfikenheten går över i besatthet

Jag tackar för informationen utan att säga att jag pratat med ett annat medium några dagar tidigare som sa tvärt om. Vad är detta tänker jag. Hur kan de säga olika? Vem har rätt och vem har fel? Någon av dem borde inte få kalla sig för medium, det är ett som är säkert i alla fall. Nu känner jag både rastlöshet och frustration. Jag tror att jag ska sprängas inifrån. En nästan tvångsliknande besatthet driver mig till att kontakta ett tredje medium för att höra vad den personen säger. För det finns ju tack och lov inte fler alternativ är pojke och flicka, i alla fall. Och två personer som får in samma uppgifter är i majoritet mot en. Jag pratar med min mamma om saken och hon avslöjar att hon också kontaktat ett medium eftersom hon ska bli både farmor och mormor med två veckors mellanrum. Det är alltså inte bara jag som försökt få inblick i framtiden.

-Mediet jag pratade med sa att du kommer att få en liten pojke och att din bror får en flicka, säger hon.

En kille igen. Jag borde nog nöja mig här för det börjar bli dyrt att anlita medium. Inte för att det spelar någon roll vilket kön det är. Det är bara spännande. Men nu känner jag att jag fått en bra anledning till att empiriskt undersöka det här med vilka medium som kan har rätt eller fel. Egentligen borde lägga pengarna på annat istället. Men, jag gör ett försök till. Några dagar går och jag slår numret till ett tredje medium, presenterar mina frågor och väntar tålmodigt i luren medan hon tonar in sig på barnet.

-Jag får inte fram vilket kön det är men jag känner att ni kommer att få en väldigt fin och nära relation. Det är som om ni nästan kan läsa varandras tankar. Ni kan bara titta på varann och förstå direkt vad den andra tänker eller känner. Barnet kommer att få i sig all näring den behöver, men det känns som att ni ska äta mycket bär, frukt och grönsaker. Vad gäller kärleken för din del så kommer du att träffa din livspartner väldigt snart. Han är bara runt hörnet, säger hon.

Så irriterande. Varför säger alla olika saker? Pojke, flicka, vet inte. Det har blivit en besatthet som jag inte kan hejda. Men nu bestämmer jag mig för att det får vara nog. Oavsett hur gärna jag vill ringa bara ett medium till, så är det nog. Ultraljudet är runt hörnet och det enda som spelar någon roll är att barnet mår bra.

Vaddå, är det ingen Hektor i min livmoder?!

Dagen för ultraljudet är här och jag känner mig både längtansfull, förtjust och skräckslagen. Jag längtar efter att få se att den lilla krabaten mår bra där inne. Vill ha ett kvitto på att allt är som det ska enligt sjukvårdens olika tester och mätningar. Skräckslagen för om han eller hon inte skulle göra det. Tänk om han eller hon mår dåligt? Tänk om det beror på mig, på något jag gjort, ätit eller inte ätit? Något jag kunnat göra annorlunda utan att förstå det?

Jag och barnets pappa kallas in av barnmorskan. Hon går igenom och förklarar alla värden o tester. Risken att det ska vara något fel på barnet när man kommer upp i min ålder ökar enligt statistik, väldigt mycket har jag läst tidigare. Men, allt ser fint ut. Inte bara fint utan väldigt bra. En oerhörd lättnad och tacksamhet över att fostret mår bra där inne, infinner sig. Och stolthet över att värdena inte bara är bra, utan väldigt bra. Vilka fina nyheter. Till sist frågar barnmorskan om vi vill se vilket kön det är på barnet. Vi enas om att vi vill det.

– Ja alltså det förutsätter att barnet låter oss få veta. Ibland så kniper det ihop benen och gör kullerbyttor så att det inte går att se något, men vi kan göra ett försök, säger hon.

Skärmen ändras och barnmorskan säger att det inte syns något underifrån, alltså är det en flicka. En flicka, tänker jag? Jag som börjat förlika mig med att det är en pojke. Jag har till och med döpt honom. Är det ingen Hektor Kroon som ligger i min livmoder? Det händer att sjukvården ser fel, men det är ovanligt. Jag har hört talas om blivande föräldrar som inreder ett barnrum för att passa ett av könen, men när barnet väl kommer ut så är det av det andra könet. Snopet. Är det så det kommer att bli även för mig? Jag känner förvirring. Vad ska jag döpa barnet till nu? Jag har inget flicknamn på lut.

Serverat på Nobelfesten

Vem är jag?

Catering Uppsala om du vill beställa god husmanskost 

Egentligen tänkte jag ge en presentation av mig själv i första inlägget. Vid närmare eftertanke så blev det en sorts presentation också, även om det inte blev på det sätt jag planerat. Men vad gör det. Vem är då jag som blivit en hängiven Blogbizare? Restaurang kocken och kallskänkan har även smörgåstårtor de levererar.

catering uppsala
På jobbet brukar vi beställa catering Uppsala genom restaurang kocken och kallskänkan. De har världens godaste cateringsfirma med bra priser.

Medelålders förstagångsmamma catering Uppsala

Jag är 40 år, ensamstående och mammaledig till en underbar liten tjej. Att sitta i skolbänken och vara duktig, i alla fall i vuxen ålder, är tydligen min grej. För när jag tittar tillbaka på mina akademiska år så blir jag lite matt. Jag har först en religionsvetarutbildning på fyra och ett halvt år. Sedan en journalistutbildning. Inom dessa två karriärsben har jag haft mitt yrkesverksamma liv. Som journalist och kommunikatör, och inom integration och säkerhetsklassade arbeten. Vill du veta mer om detta så gå gärna in på min LinkedIn-profil för närmare information.

Bloggen får visa vägen catering

Det är också inom dessa områden jag tänkt att min blogg ska handla om. Ramarna är inte helt satta ännu. Och det finns en tanke med det. Jag vill låta bloggen få utvecklas på det sätt som kännas naturligt. Dels tänker jag bjuda på mig själv, mitt privatliv och mina innersta tankar. Men också reflektioner kring samhällsaktuella ämnen.

Varmt Välkommen tillbaka för att lära känna mig närmare!

Vill du beställa svensk husmanskost till bra priser?

Restaurang Kocken och Kallskänkan i Uppsala har de bästa priser när det gäller Catering Uppsala. Vi levererar maten till ditt företag, fest eller event. Är det bröllop, dog eller födelsedag så levererar vi catering direkt till lokalen. Vi har kaffe, te, mat och allt du kan tänka dig. Vi kör även strax utanför Uppsala bara tala om var ni befinner er så kommer vi dit.

Att säga Nej till sig själv i stunden för att kunna säga Ja på sikt

Varmt välkommen till min blogg, och till mitt första inlägg någonsin. Det dröjde bara fyra år innan jag kom till skott. I flera år har jag funderat på att börja blogga. Men, det var alltså nu som det var mening. Och jag som precis ändrat mitt mindset från att inte hinna tillräckligt, till att det som händer är en bonus. Inte för att jag brukar vänta fyra år innan jag kommer till skott med andra saker. Tvärt om. Inställningen lugnar min annars aktiva prestationspiska som ständigt påminner om allt möjligt jag borde ha kunnat hinna med, om det bara inte var för att jag blev trött emellanåt, behövde äta lite, ibland vila lite och ibland utvärdera om jag är på rätt väg. Kort sagt, om jag bara var lite mer robotlik och lite mindre människa, så skulle jag hinna med mycket mer. Men min nya inställning vänder på allt. Istället för att rösten inom mig som så ofta ger dåligt samvete och skapar stress, händer det att jag känner mig nöjd och faktiskt ganska duktig istället. Något som ger energi, istället för att ta energi. Nu kan jag ha en dialog med min inre kritiker. En kritiker som jag tidigare bara brukade lyssna till och som dikterade villkoren. I slutet av dagen när den brukar göra sig påmind med ett uppfodrande ”Det finns rätt många saker kvar på din Att göra-lista”. Då svarar jag. ”Det kanske det gör. Men jag har hunnit med andra bra saker idag som också behöver bli gjorda, och det utan att bli stressad. Det kommer en dag imorgon också”. Så varför ska jag köpa min inre kritikers bullshit, när jag kan må bra istället. Det här är mitt bästa sätt att må bra och inte bli utbränd, att vara rädd om mig själv och samtidigt vara närvarande. Jag säger NEJ till mig själv i stunden, för att kunna säga JA till mig själv på sikt. Busenkelt, eller hur? Prova du också.

 

Till startsidan