Min inre man har gått sönder

Allt som sker är till för att lämna plats för något bättre. Det är vad jag vill tro. Även om det inte ser så ut i stunden, så är det en inbjudan till en förändring. Men bara om jag väljer att förvalta det som händer.

Fel att laga honom?

För några dagar sedan skulle jag byta gardiner. När jag står där och balanserar på stolen så glider gardinstången isär i två delar. Den ena dunsar i golvet och drar med sig en staty på en man, som jag har i fönstret. Jag tycker väldigt mycket om honom. Ena armen slås av. Så onödigt tänker jag, och känner mig både arg och ledsen. Min vackra man har gått sönder. Jag spenderar en del tid på att tänka ut hur jag kan försöka laga honom igen. Med rätt lim och genom att stoppa armen med något lämpligt kan den kanske bli mer stabil. Men, så slår det mig. Tänk om jag bara borde strunta i det? För om jag leker med tanken på att han är en symbol för min inre man, då kanske det är fel att laga honom?

 

Dags att släppa taget

Jag tror att vi alla har en maskulin och en feminin aspekt av oss själva, oavsett om vi är män eller kvinnor. De partners vi väljer och hur vi själva är, återspeglas tydligt genom våra inre maskulina och feminina aspekter. Eller för att uttrycka det med andra ord, genom våra inre män och kvinnor. Om statyn är en återspegling av min inre man så kanske det är dags för honom att gå sönder, bara för att lämna plats för en annan man? Den här mannen som inte bara kämpar, utan överpresterar. Köpa kaffe online Det syns ju tydligt, både på hans muskler och på att allt hår ramlat av. Jag känner väl igen denna sida hos mig själv. Och faktiskt, i en och annan före detta partner. Det kanske helt enkelt är dags att begrava denna egenskapen. Eller åtminstone låta denna egenskapen vara mindre dominant. Vilken man som kommer att komma i hans ställe vet jag ännu inte. Men, förmodligen och förhoppningsvis, någon som inte överpresterar så hårt. Någon som känner att han duger ändå, precis som han är. Jag har bestämt mig. Jag kommer inte att laga honom, men jag kommer att sörja honom. Nu är det dags att släppa taget. Köpa kaffe online

Närvaro viktigt i vardagen

Bilden på blomman nedan är tagen under en semester i Ponta Delgada på Azorerna, för några år sedan. Den lilla lilla blomman utgör uppmärksamheten på bilden istället för den grå vägen bredvid. Vägen tar oss till ett mål, från en destination. Den lilla blomman ger oss en upplevelse med sinnena utan att det finns ett mål. Jag skulle ha missat den här om det inte var för att jag gått fel väg. Tycker att den ser ut som en minibukett. Och jag är väldigt fascinerad av att den har olika färger på blommorna.

 

Små saker förgyller

Här kommer en vardagspåminnelse om att välja det vi vill ha mer av i livet, och därför också lägga mer focus på det. Vilken del av verkligheten vill vi ska få utrymme i våra liv? Jag tar ett ett exempel. Om man sitter i en bil och kör i 120 kilometer i timmen går det inte att uppfatta en liten blomma som denna. Men, gör man ett stop. Kliver ur bilen och tar sig en titt på omgivningen så kan man upptäcka väldigt intressanta saker. De här vardagliga, till synes obetydliga sakerna är en biljett till att vara mer närvarande i stunden, njuta mer och reflektera mer.

Var kräsen

Det är inte alltid man kan eller ens bör välja att fokusera på de små sakerna istället för de stora. Men, om de får ett större utrymme, så förgyller de helhetsupplevelsen med sin variation. Och många små upplevelser kan påverka den stora bilden, som i sin tur gör att vi kanske väljer andra vägar än de vi först planerat. Just därför är det viktigt att vara kräsen. Inte bara när det gäller våra mål i livet. Utan även när det gäller de vardagliga små händelserna. Kräsen för vad vi väljer att ge uppmärksamhet till. Kräsen för vad vi väljer att investera våra tankar och känslor i. Och närvarande nog för att kunna se det som ger oss energi och får oss att må bra.

Bifogar här en länk med information om Ponta Delgada:

http://azorerna.nu/azorerna_sevardheter/azorerna_sevardheter_ponta_delgada/azorerna_sevardheter_ponta_delgada.htm

Naturljud för en nörd

Det är när hon somnat på kvällen som jag bloggar här. Det är mellan amningspassen och blöjbytena som jag drömmer mig bort till skärgården. Jag kan känna de varma mjuka klipporna under mina bara fötter. Klippor som slipats av inlandsisen för tusentals år sedan. Bara för att du och jag och alla andra ska kunna njuta av den underbara arkipelagen, utan att behöva skrapa upp våra tår och få ont i fötterna. Eller gå barfota längs en strand och låta ljumna vågor skölja över fötterna.

solupgång i Stockholms skärgård

Björkträd påminner om ösregn

Och när stressen pockar på, då sluter jag ögonen och letar fram ljudet av vågbrus. Jag vet inte varför, men ljudet av vatten får mig att slappna av, det spelar ingen roll om det är från en milt porlande bäck, eller havets kraftiga brytningar mot en klippa. Jag är faktiskt så nördig att jag kan spela in olika ljud från platser där det enligt mig, är ljudet som gör platsen speciell. Det kan få mig att återkomma till en plats, bara för att få höra hur vattnet låter just här och hur jag reagerar på det. Nu har jag upptäckt att olika lövträd låter olika när vinden blåser i dem. Sluter man ögonen och lyssnar till en vind som blåser i ett björkträd, kan det påminna om ett ösregn. Jag ser fram emot att få plocka fram den varma halsduken och nörda ner mig i detta nu på hösten. För det är den här tiden på året som stormarna brukar infinna sig.

Kramar extra välkomna under Coronapandemin

Det här sista halvåret har varit en tuff period för många av oss. Den svarta svanen Corona som dragit sina vingar över planeten, har förändrat allt. Ingen går oberörd förbi detta. Och nu när hösten börjar, kommer en andra våg. Nu när man vill och hoppas att det ska ta slut. För är det något som börjat ta slut så är det tålamodet. Själv fick jag träna på att leva isolerat fyra månader innan pandemin uppdagades. Som nybliven och ensamstående småbarnsförälder var jag så gott som livegen dygnet runt i flera månader. Detta trots hjälp från det lilla miraklets mormor och morfar, farmor och pappa. Faktum är, att jag knappt märkt av Coronan på grund av detta. Jag har haft fullt upp med att få vardagen att gå ihop, och att sova igen på dagen när jag inte kunnat på natten. När det pratats för mycket om det på tv, så har jag valt att stänga av. Jag har behövt spara på energin.

 

Värna relationerna extra viktigt

Jag har heller inte begränsat dotterns anhöriga från att komma hit eller ha fysisk kontakt. Dock att de tvättar sina händer innan. Rätt eller fel? Jag vet inte. Men jag vet att hennes anhöriga är viktiga för henne och att hon är viktig för dem. Jag vet att en av de finaste sakerna i livet är just en varm, trygg och kärleksfull famn. Och jag vet att en kram kan skingra ensamhet, sorg och sänka den inre stressen. En kram kan skapa både känsla av trygghet, mening och sammanhang. Barn, till skillnad från de flesta vuxna,  lever mer genom känslan än intellektet. De förstår inte alltid att om de nekas en kram, kan det vara för att skydda dem, eller de anhöriga. Att nekas närhet till en älskad, kan sätta sig som en tagg i hjärtat. Just därför har jag valt ett öppet förhållningssätt till anhöriga, och restriktivt till omvärlden. Anhöriga väljer själva om de vill hålla sig borta. Om man ska dra det till sin spets så har vi alla redan en dödsdom på oss. Vi får den i samma ögonblick som vi föds. Frågan är bara hur, var, när och varför vi dör. Om det råkar vara av Corona så är det så. Av all skit den ställt till med så ska den i alla fall inte ha fått stå i vägen för varma viktiga relationer med de närmaste. Den ska inte få plantera taggar i bröstet på både vuxna och barn.

 

Oförutsägbarheten är det enda förutsägbara

För så länge vi väljer att leva ansvarsfullt så finns det enligt mig, ingen skuld i om man råkar smittas eller för smittan vidare. Varför? Därför att det ligger inte i vår makt att påverka detta. Coronan muterar, den slår till på olika sätt, i olika miljöer och mot olika åldersgrupper. Den överraskar, är oförutsägbar och kort sagt så går ingen säker. Det enda förutsägbara är just oförutsägbarheten. Just därför väljer jag att förhålla mig så här.

Anekdot från graviditeten

Eftersom jag är över 36 år erbjuds jag ett KUB-test. Det är en månad kvar till andra ultraljudet och förhoppningsvis går det att se vilket kön det är på barnet då. Min magkänsla säger ingenting. Jag är helt nollställd. Vilket är jätteirriterande. Av ren nyfikenhet kan jag inte hålla mig. Jag bestämmer mig för att kontakta ett medium för att få svar på om det är en pojke eller flicka, och om det går att få veta något om barnets personlighet, eller något annat intressant, vad som helst. Egentligen vill jag bara veta att fostret mår bra, men det vågar jag inte fråga i stunden. Jag får tipset från en vän att ringa ett medium som hon rekommenderar. Sagt och gjort. Dagarna går och det blir min tur för en telefonkonsultation. Spänd av förväntan slår jag numret och presenterar det jag vill få svar på. Det blir tyst i luren i några sekunder. Sedan börjar hon att tala:

-Jag får in att det blir en pojke. Han kommer att ha guldbruna ögon och han föds lite förtidigt. Det blir en pojke i vågens tecken. Han kommer att utveckla ett stort motorintresse senare ser jag. Nu åker en bil förbi utanför mitt fönster också. På registreringsskylten står det BOY. Ett tydligt tecken från universum, säger hon.

Jag tackar för samtalet.  En pojke alltså, tänker jag. Det är vad flera av mina kollegor tror också, som med sin självutnämnda expertis ser på magformen att det blir en liten kille. Inte en enda tror att det blir en tjej. Men, tänk om mediet och de andra har fel. Tänk om jag skulle ringa ett till medium, bara för att jämföra? Jag vill ha mer information. Efter lite research får jag namn och nummer till ett  annat medium som ska vara pricksäker och bra. Några dagar går efter att jag fått en tid, och jag slår numret och presenterar det jag vill veta. Den här gången har jag tagit mod till mig att fråga om fostret mår bra och är frisk. Mediet sitter tyst i luren en liten stund innan hon börjar.

-Det blir en flicka. Hon föds i beräknad tid. Hon är frisk och välskapt. Era själar känner varann sedan tidigare liv som ni levt ihop. Ni kommer att bli en egen liten familj i flera år. Resa och ha ganska roligt. Sedan kommer du att träffa en man. Men det dröjer ganska länge, säger hon.

Nyfikenheten går över i besatthet

Jag tackar för informationen utan att säga att jag pratat med ett annat medium några dagar tidigare som sa tvärt om. Vad är detta tänker jag. Hur kan de säga olika? Vem har rätt och vem har fel? Någon av dem borde inte få kalla sig för medium, det är ett som är säkert i alla fall. Nu känner jag både rastlöshet och frustration. Jag tror att jag ska sprängas inifrån. En nästan tvångsliknande besatthet driver mig till att kontakta ett tredje medium för att höra vad den personen säger. För det finns ju tack och lov inte fler alternativ är pojke och flicka, i alla fall. Och två personer som får in samma uppgifter är i majoritet mot en. Jag pratar med min mamma om saken och hon avslöjar att hon också kontaktat ett medium eftersom hon ska bli både farmor och mormor med två veckors mellanrum. Det är alltså inte bara jag som försökt få inblick i framtiden.

-Mediet jag pratade med sa att du kommer att få en liten pojke och att din bror får en flicka, säger hon.

En kille igen. Jag borde nog nöja mig här för det börjar bli dyrt att anlita medium. Inte för att det spelar någon roll vilket kön det är. Det är bara spännande. Men nu känner jag att jag fått en bra anledning till att empiriskt undersöka det här med vilka medium som kan har rätt eller fel. Egentligen borde lägga pengarna på annat istället. Men, jag gör ett försök till. Några dagar går och jag slår numret till ett tredje medium, presenterar mina frågor och väntar tålmodigt i luren medan hon tonar in sig på barnet.

-Jag får inte fram vilket kön det är men jag känner att ni kommer att få en väldigt fin och nära relation. Det är som om ni nästan kan läsa varandras tankar. Ni kan bara titta på varann och förstå direkt vad den andra tänker eller känner. Barnet kommer att få i sig all näring den behöver, men det känns som att ni ska äta mycket bär, frukt och grönsaker. Vad gäller kärleken för din del så kommer du att träffa din livspartner väldigt snart. Han är bara runt hörnet, säger hon.

Så irriterande. Varför säger alla olika saker? Pojke, flicka, vet inte. Det har blivit en besatthet som jag inte kan hejda. Men nu bestämmer jag mig för att det får vara nog. Oavsett hur gärna jag vill ringa bara ett medium till, så är det nog. Ultraljudet är runt hörnet och det enda som spelar någon roll är att barnet mår bra.

Vaddå, är det ingen Hektor i min livmoder?!

Dagen för ultraljudet är här och jag känner mig både längtansfull, förtjust och skräckslagen. Jag längtar efter att få se att den lilla krabaten mår bra där inne. Vill ha ett kvitto på att allt är som det ska enligt sjukvårdens olika tester och mätningar. Skräckslagen för om han eller hon inte skulle göra det. Tänk om han eller hon mår dåligt? Tänk om det beror på mig, på något jag gjort, ätit eller inte ätit? Något jag kunnat göra annorlunda utan att förstå det?

Jag och barnets pappa kallas in av barnmorskan. Hon går igenom och förklarar alla värden o tester. Risken att det ska vara något fel på barnet när man kommer upp i min ålder ökar enligt statistik, väldigt mycket har jag läst tidigare. Men, allt ser fint ut. Inte bara fint utan väldigt bra. En oerhörd lättnad och tacksamhet över att fostret mår bra där inne, infinner sig. Och stolthet över att värdena inte bara är bra, utan väldigt bra. Vilka fina nyheter. Till sist frågar barnmorskan om vi vill se vilket kön det är på barnet. Vi enas om att vi vill det.

– Ja alltså det förutsätter att barnet låter oss få veta. Ibland så kniper det ihop benen och gör kullerbyttor så att det inte går att se något, men vi kan göra ett försök, säger hon.

Skärmen ändras och barnmorskan säger att det inte syns något underifrån, alltså är det en flicka. En flicka, tänker jag? Jag som börjat förlika mig med att det är en pojke. Jag har till och med döpt honom. Är det ingen Hektor Kroon som ligger i min livmoder? Det händer att sjukvården ser fel, men det är ovanligt. Jag har hört talas om blivande föräldrar som inreder ett barnrum för att passa ett av könen, men när barnet väl kommer ut så är det av det andra könet. Snopet. Är det så det kommer att bli även för mig? Jag känner förvirring. Vad ska jag döpa barnet till nu? Jag har inget flicknamn på lut.

Vem är jag?

Catering Uppsala om du vill beställa god husmanskost 

Egentligen tänkte jag ge en presentation av mig själv i första inlägget. Vid närmare eftertanke så blev det en sorts presentation också, även om det inte blev på det sätt jag planerat. Men vad gör det. Vem är då jag som blivit en hängiven Blogbizare? Restaurang kocken och kallskänkan har även smörgåstårtor de levererar.

catering uppsala
På jobbet brukar vi beställa catering Uppsala genom restaurang kocken och kallskänkan. De har världens godaste cateringsfirma med bra priser.

Medelålders förstagångsmamma catering Uppsala

Jag är 40 år, ensamstående och mammaledig till en underbar liten tjej. Att sitta i skolbänken och vara duktig, i alla fall i vuxen ålder, är tydligen min grej. För när jag tittar tillbaka på mina akademiska år så blir jag lite matt. Jag har först en religionsvetarutbildning på fyra och ett halvt år. Sedan en journalistutbildning. Inom dessa två karriärsben har jag haft mitt yrkesverksamma liv. Som journalist och kommunikatör, och inom integration och säkerhetsklassade arbeten. Vill du veta mer om detta så gå gärna in på min LinkedIn-profil för närmare information.

Bloggen får visa vägen catering

Det är också inom dessa områden jag tänkt att min blogg ska handla om. Ramarna är inte helt satta ännu. Och det finns en tanke med det. Jag vill låta bloggen få utvecklas på det sätt som kännas naturligt. Dels tänker jag bjuda på mig själv, mitt privatliv och mina innersta tankar. Men också reflektioner kring samhällsaktuella ämnen.

Varmt Välkommen tillbaka för att lära känna mig närmare!

Vill du beställa svensk husmanskost till bra priser?

Restaurang Kocken och Kallskänkan i Uppsala har de bästa priser när det gäller Catering Uppsala. Vi levererar maten till ditt företag, fest eller event. Är det bröllop, dog eller födelsedag så levererar vi catering direkt till lokalen. Vi har kaffe, te, mat och allt du kan tänka dig. Vi kör även strax utanför Uppsala bara tala om var ni befinner er så kommer vi dit.

Att säga Nej till sig själv i stunden för att kunna säga Ja på sikt

Varmt välkommen till min blogg, och till mitt första inlägg någonsin. Det dröjde bara fyra år innan jag kom till skott. I flera år har jag funderat på att börja blogga. Men, det var alltså nu som det var mening. Och jag som precis ändrat mitt mindset från att inte hinna tillräckligt, till att det som händer är en bonus. Inte för att jag brukar vänta fyra år innan jag kommer till skott med andra saker. Tvärt om. Inställningen lugnar min annars aktiva prestationspiska som ständigt påminner om allt möjligt jag borde ha kunnat hinna med, om det bara inte var för att jag blev trött emellanåt, behövde äta lite, ibland vila lite och ibland utvärdera om jag är på rätt väg. Kort sagt, om jag bara var lite mer robotlik och lite mindre människa, så skulle jag hinna med mycket mer. Men min nya inställning vänder på allt. Istället för att rösten inom mig som så ofta ger dåligt samvete och skapar stress, händer det att jag känner mig nöjd och faktiskt ganska duktig istället. Något som ger energi, istället för att ta energi. Nu kan jag ha en dialog med min inre kritiker. En kritiker som jag tidigare bara brukade lyssna till och som dikterade villkoren. I slutet av dagen när den brukar göra sig påmind med ett uppfodrande ”Det finns rätt många saker kvar på din Att göra-lista”. Då svarar jag. ”Det kanske det gör. Men jag har hunnit med andra bra saker idag som också behöver bli gjorda, och det utan att bli stressad. Det kommer en dag imorgon också”. Så varför ska jag köpa min inre kritikers bullshit, när jag kan må bra istället. Det här är mitt bästa sätt att må bra och inte bli utbränd, att vara rädd om mig själv och samtidigt vara närvarande. Jag säger NEJ till mig själv i stunden, för att kunna säga JA till mig själv på sikt. Busenkelt, eller hur? Prova du också.

 

Till startsidan