Vill du synas här? Kontakta info@blogbiz.se

Ofrivilligt i superform

När en dörr stängs så öppnas en annan sägs det. Som förälder till ett multiallergiskt barn har jag fått erfara detta genom att sålla bort 95% av maten. En omställning som verkligen varit och fortfarande är, en utmaning. Jag måste vara både lyhörd och kreativ, för det är inte bara att byta ut en ingrediens mot en annan. I många fall går det inte ens.

Vegetariska alternativ

När alla mjölkprodukter faller bort finns det motsvarigheter baserade på kokos, havre, och soja istället. De smakar kanske inte lika gott men de är bättre än inget. Och när soja inte går att använda så finns så finns havre och kokos kvar. Jag äter gärna fisk och skaldjur. Räkor på rostat bröd med pressad citron, lite rödlök och en klick cream fraise är otroligt gott. Men, som i detta fallet, när fisk och skaldjur inte går att äta så finns det kyckling och rött kött kvar, samt vegetariska alternativ. Dock vill jag helst inte äta kyckling eftersom det oftast är mycket hormoner i. Olika uppfattningar om att det finns eller inte finns för mycket hormoner i kyckling som säljs i butik försöker till och från att överrösta varann. Heta debatter svallar med jämna mellanrum där vissa menar att mängden tillväxthormoner får våra barn att bli könsmogna för tidigt, och att detta går att bevisa. För att inte tala om djurhållningen. Andra menar att det skulle vara förbjudet att sälja kyckling med för höga mängder hormoner i i Sverige, och att man kan känna sig säker som konsument eftersom det granskas. Bäst att vara på den säkra sidan tänker jag. Om kycklingen inte är kvalitetsstämplad från Ockelbo eller ekologiskt uppfödd i Danmark, så vill jag inte äta den själv.  Och då vågar jag inte heller ge den till mitt barn. Ägg är ju annars ett bra alternativ, och väldigt gott. Jag tycker särskilt om att steka det på vara ena sidan så att gulan fortfarande är rinnig. Lite lätt salt och rostat bröd är mums. Men, allergin innefattar tyvärr också ägg, så det faller bort. Just ja. Allergin innefattar även vetemjöl så det blir i så fall rostat allergibröd. Pasta försvinner helt. Kvar finns nu rött kött och vegetariska alternativ. Eftersom jag är uppvuxen som vegetarian och börjat äta rött kött i vuxen ålder så är detta fortfarande ett andrahandsval för mig. Jag har ett lätt inre motstånd mot detta och äter därför helst vegetariskt eller vitt kött. Men, om det nu är rött kött så vill jag att det ska vara antingen vilt, eller ekologiskt. Helst lokalt. Alternativen avgränsas något jämfört med om man inte har några restriktioner, utan kan tänka sig vad som helst i butiken.

Begränsat med vegetariska alternativ

Sedan har vi då de vegetabiliska alternativen. Som jag nämnt tidigare i texten så faller soja bort. Men soja kan jag vara utan, det gör knappt någon skillnad för min del. Om det inte vore för den lilla lilla detaljen att inom soja-familjen räknas jordnötter, de flesta bönor, linser, ärtor, alfalfagroddar, mungbönor och lite till. Just ja. Sedan har vi jordgubbar, citrus, tomat och äpplen. Det börjar bli svårt att navigera nu.

Nya möjligheter

För att få i mig och bäbisen tillräckligt med fett och protein så kom jag på den suveräna idén att köpa hem olika nötsmör. För hon är ju tack och lov inte allergisk mot pistage, cashwe, mandel eller hasselnötter. Och oj så gott det är. Att jag inte upptäckt detta tidigare? Vilken smaksensation! Och man kan både laga mat, baka, och göra mellanmål på nötsmören. Efter att gladeligen njutit och ätit detta i några dagar så reagerar den lilla allergiskt även på detta. Nu åker de in i frysen i väntan på att få komma till användning senare. Men, inget ont som inte har något gott med sig. Jag har fått en getingsmal midja, och mina armar är snyggt vältränade. Ärligt talat så har jag aldrig varit i sådan här superform. Något ska jag väl få för att jag ofrivilligt befinner mig längst bort på den kulinariska smaksensationens skala. Som sagt. När en dörr stängs så öppnas en annan. Frågan är bara: hade det varit värt det om jag kunde välja?

Min inre man har gått sönder

Allt som sker är till för att lämna plats för något bättre. Det är vad jag vill tro. Även om det inte ser så ut i stunden, så är det en inbjudan till en förändring. Men bara om jag väljer att förvalta det som händer.

Fel att laga honom?

För några dagar sedan skulle jag byta gardiner. När jag står där och balanserar på stolen så glider gardinstången isär i två delar. Den ena dunsar i golvet och drar med sig en staty på en man, som jag har i fönstret. Jag tycker väldigt mycket om honom. Ena armen slås av. Så onödigt tänker jag, och känner mig både arg och ledsen. Min vackra man har gått sönder. Jag spenderar en del tid på att tänka ut hur jag kan försöka laga honom igen. Med rätt lim och genom att stoppa armen med något lämpligt kan den kanske bli mer stabil. Men, så slår det mig. Tänk om jag bara borde strunta i det? För om jag leker med tanken på att han är en symbol för min inre man, då kanske det är fel att laga honom?

 

Dags att släppa taget

Jag tror att vi alla har en maskulin och en feminin aspekt av oss själva, oavsett om vi är män eller kvinnor. De partners vi väljer och hur vi själva är, återspeglas tydligt genom våra inre maskulina och feminina aspekter. Eller för att uttrycka det med andra ord, genom våra inre män och kvinnor. Om statyn är en återspegling av min inre man så kanske det är dags för honom att gå sönder, bara för att lämna plats för en annan man? Den här mannen som inte bara kämpar, utan överpresterar. Köpa kaffe online Det syns ju tydligt, både på hans muskler och på att allt hår ramlat av. Jag känner väl igen denna sida hos mig själv. Och faktiskt, i en och annan före detta partner. Det kanske helt enkelt är dags att begrava denna egenskapen. Eller åtminstone låta denna egenskapen vara mindre dominant. Vilken man som kommer att komma i hans ställe vet jag ännu inte. Men, förmodligen och förhoppningsvis, någon som inte överpresterar så hårt. Någon som känner att han duger ändå, precis som han är. Jag har bestämt mig. Jag kommer inte att laga honom, men jag kommer att sörja honom. Nu är det dags att släppa taget. Köpa kaffe online

Närvaro viktigt i vardagen

Bilden på blomman nedan är tagen under en semester i Ponta Delgada på Azorerna, för några år sedan. Den lilla lilla blomman utgör uppmärksamheten på bilden istället för den grå vägen bredvid. Vägen tar oss till ett mål, från en destination. Den lilla blomman ger oss en upplevelse med sinnena utan att det finns ett mål. Jag skulle ha missat den här om det inte var för att jag gått fel väg. Tycker att den ser ut som en minibukett. Och jag är väldigt fascinerad av att den har olika färger på blommorna.

 

Små saker förgyller

Här kommer en vardagspåminnelse om att välja det vi vill ha mer av i livet, och därför också lägga mer focus på det. Vilken del av verkligheten vill vi ska få utrymme i våra liv? Jag tar ett ett exempel. Om man sitter i en bil och kör i 120 kilometer i timmen går det inte att uppfatta en liten blomma som denna. Men, gör man ett stop. Kliver ur bilen och tar sig en titt på omgivningen så kan man upptäcka väldigt intressanta saker. De här vardagliga, till synes obetydliga sakerna är en biljett till att vara mer närvarande i stunden, njuta mer och reflektera mer.

Var kräsen

Det är inte alltid man kan eller ens bör välja att fokusera på de små sakerna istället för de stora. Men, om de får ett större utrymme, så förgyller de helhetsupplevelsen med sin variation. Och många små upplevelser kan påverka den stora bilden, som i sin tur gör att vi kanske väljer andra vägar än de vi först planerat. Just därför är det viktigt att vara kräsen. Inte bara när det gäller våra mål i livet. Utan även när det gäller de vardagliga små händelserna. Kräsen för vad vi väljer att ge uppmärksamhet till. Kräsen för vad vi väljer att investera våra tankar och känslor i. Och närvarande nog för att kunna se det som ger oss energi och får oss att må bra.

Bifogar här en länk med information om Ponta Delgada:

http://azorerna.nu/azorerna_sevardheter/azorerna_sevardheter_ponta_delgada/azorerna_sevardheter_ponta_delgada.htm

Till startsidan