Det är när hon somnat på kvällen som jag bloggar här. Det är mellan amningspassen och blöjbytena som jag drömmer mig bort till skärgården. Jag kan känna de varma mjuka klipporna under mina bara fötter. Klippor som slipats av inlandsisen för tusentals år sedan. Bara för att du och jag och alla andra ska kunna njuta av den underbara arkipelagen, utan att behöva skrapa upp våra tår och få ont i fötterna. Eller gå barfota längs en strand och låta ljumna vågor skölja över fötterna.

Björkträd påminner om ösregn

Och när stressen pockar på, då sluter jag ögonen och letar fram ljudet av vågbrus. Jag vet inte varför, men ljudet av vatten får mig att slappna av, det spelar ingen roll om det är från en milt porlande bäck, eller havets kraftiga brytningar mot en klippa. Jag är faktiskt så nördig att jag kan spela in olika ljud från platser där det enligt mig, är ljudet som gör platsen speciell. Det kan få mig att återkomma till en plats, bara för att få höra hur vattnet låter just här och hur jag reagerar på det. Nu har jag upptäckt att olika lövträd låter olika när vinden blåser i dem. Sluter man ögonen och lyssnar till en vind som blåser i ett björkträd, kan det påminna om ett ösregn. Jag ser fram emot att få plocka fram den varma halsduken och nörda ner mig i detta nu på hösten. För det är den här tiden på året som stormarna brukar infinna sig.